maryslash

27e mars började med att jag vakna alldeles för tidigt för att vara fullkomligt frisk. Min vardag sett.
Sen så ringde Agnes. Och vi snkade en bbra stund, och bestämde att jag skulle hem till henne. Fixade kammen litegrann, inte spec snyggt. Sen kom Agnes och hennes pappa och hämtade mig för hon bor ovanför jättemånga backar och mamma var inte hemme och jag orkade inte gå.
Hos henne så lyssnade vi lite på De Lyckliga Kompisarna (DLK) på hennes dator. Och så övertalade vi hennes mamma att vi var tvuuuugna att gå på dom. heh. Men hennes mamma var snäll så hennes reaktion var "Men super. Man måste man beställa biljetter på Ticnet?"
Det slutade med att jag som är mest förvirrad av oss alla fick ringa till Pustervik och restervera biljetter, som Agnes pappa fick hämta ut.
Sen åt vi, spelade lite kort och sånt innan vi spelade "Skjuta poiser" på deras xbox 360. Och jag var böst på att åka ifrån poliserna - och att skjuta någon konstig grej så jag själv dog.
Sen så ringre jag mor min, och hon hämtade mig. Hemma så kollade jag på simpsons, hittade mina bruna byxor, nitbältet (okej, det hängde på dörren då men..), en av Pistolströjorna och pappas gamla jeansjacka. vi (jag) fixade till tuppkammen, spreyade den röd och sen så gick jag ner till bussen, med en NBCväska som innehöll KAMERAN.
Jag och Agnes gick på stan en stund. hon har jättekort hår i nacken, och inget av de hårkleten hon har hemma vill få det att liksom stå som hon vill.. Så jag fick henne att köpa PROFFSspray, dock inte lila, utan råsa. Men lila var slut, och i hennes hår funkade råsa minst lika bra.
Själv köpte jag säkerhetsnålar och en godispåse. Och ja - nålarna hamnade däri. Förvånad? nääe.
Vi prommenerade till Agnes mammas jobb, spelningen var precis jämte typ. Där så lämnade jag min cheapmondayjacka, det räcker med en. Hehe.
mjaa när vi kom in på Brew House så gick insläppet rätt så snabbt. Typ. Och de "visiterade" oss.. Och min väska var jättetom (halvtom godispåse, en burk säkerhetsnålar och ett busskort) medan Agnes aldrig har blivit städad..
Men sen så satte vi oss på golvet, och jag kom på massa kul saker på kameran. Typ min 8pappas) blåa jeansjacka blev gråsvartblå.

Sen så kom DLK ut p¨å scen, typ 25minuter för sent. De hade varit i Sthlm dagen innan så han va trött. (sångaren).
jag kan en låt med dom. Och den studsade och sjöng jag med i. Men agnes ville inte stå där alla studsade som mest. så vi stod med några som verkligen kunde alla texter. *känna sgi bortkommen* men sen så studsade jag iallafall fram en bit. Och råkade stämpla någon som spelade massa luftgitarr. xD

Sista låten gick vi fram så att jag kunde ta kort (smarta jag tog bara med mig den korta zoomen.)
Där framme var det en väääldigt full männiksa. Han petade på min kamera. (han heter W.)
DAGENS SMARTA KONVERSATION:
W: Är det en systemkamera?
M: Jaa...
W: Vad kostade den?
M: Runt 6000
W: Okej. Du får... fem nitar för den?
M: Nä, jag står nog över. (M skyndar sig snabbt därifrån, viker sig nästan dubbel av skratt tsm med Agnes)

Han är min nya idol. och han va aspackad. Om någon undrar.


Yääy, jag lyckades skriva ett långt inlägg.
Ses-någon-gång-där-borta-på-andra-sidan?

Emil finns inte. Det känns iallafall så. Han går på alla lektioner, utan att lägga sig i disskutionerna, sitter i sitt hörn men är ändå utsatt. Inte så att alla går på honom, slår honom blodig eller säger något. De bara ser honom inte. Lärarna är inte mycket bättre. När han - för en gångs skull - vågar räcka upp handen (han kan nästan alla svaren, men vet att det inte är någon idé) så ser de honom, men tar ett av moffina som de vet inte kan, och får stolt berätta svaret själva. Ibland önskar man att de bara kan ta och äta upp de gnisslande tavelkritorna och kvävas.

En dag så var hon bara där. Hon han hade längtat efter så länge. Okej, de har aldrig träffats innan, men ändå. Hon var liksom anorlunda. Kom in i klassrummet, såg att det fanns en ledig bänk jämte honom, och satte dig där. Det har aldrig hänt förut. Hon presenterade sig som Amanda, en smal, lång söt tjej med svart hår och klarblåa ögon. Stack ut, utan att vara jobbig. Bara syntes helt enkelt.
Särskillt bland de andra killarna i klassen. Busvisslingar, "ey" m.m. for genom klassrummet när hon gick bak till honom, men hon brydde sig inte. Hon var trygg, hennes utstrålnig sa att det kommer att lösa sig.

På bussen hem så satt hon på sätet framför. Han visste inte vart hon skulle av, men han visste att han skulle av nu, och var tvungen att gå förbi alla på vägen ner till dörren. Han satt alltid ensam. Alltid längst bak.
Otroligt nog så var det inte hans arm som var först att sträcka sig mot stoppknappen i taket utan Amandas. Han log, det kändes som för första gången, inombords. Nu är det inte bara han som måste gå till dörren, och gå av med de där som inte drar sig för att knuffa ner honom i ett dike, utanför skolan. Men han kunde ju inte vara säker på att hon skulle vara på hans sida. Leendet slocknade, mycket snabbare än vad det tog för det att tändas.
Han reste sig och började långsamt gå framåt. Amanda kom efter, inte för nära, men inte särskillt långt borta.
Visslanden hördes från de som inte skulle av, där nere stod massa och kollade på honom. Nej, de kollade genom honom, som om han bara var luft.
Bussen stannade och Emil, Amanda och de tre biffigaste från klassen + deras "kompanjoner" gick av. Han behövde inte vänta länge innan de började. Först en liten knuff, kunde uppfattas vänskaplig om man inte känt igen den från så måna gånger innan.
"Hallå där, vad tror ni att ni är?" Amandas röst skar genom luften. Alla kollade på henne, med förvirrat uttryck.
"Vadå" svarade en av "kompanjonerna", "Vi gör alltid såhär, det är bara på skoj, eller hur Erik" Indskefulla blickar emot honom, vad fanns det för alternativ till att säga 'ja' i en sånhär situation
"Jaså, det ser inte så skoj ut tycker inte jag"  Amanda såg arg ut. Aldrig någonsin hade Meil kunnat hoppas på något sånthär. Han kände henne inte ens, och hon kände inte honom. Ändå så försvarar hon honom mot klassens populäraste killar.
Nästa sak som hände var att Emil låg på marken, med skrapade knän och blödande näsa. Såhär långt hade de aldrig gått tidigare.
"Jävla idioter. Ser ni inte att han redan mår dåligt, varför fortsätter ni. Att det är så kallat på skoj, är ignen anledning, vad har han någonsin gjort er? Varför måste ni tracka på någon som inte trackar tillbaka, varför kan ni inte slå ner varandra om ni måste slå ner någon"? Man hörde verkligen ursinner i hennes röst. Sen så hjälpte hon honom upp, och sakta gick de längs vägen.
"Jag bob häd." Det gick inte att prata när man hade näsblod, men Amanda förstod ändå. de gick in till hans hus, föräldrarna var som vanligt borta på någon arbetsresa. Han var van vid det här laget. vilken förälder sätter sitt barn framför karriären?
Han gick och hämtade papper för att stoppa blodet som fortfarande rann ur näsan på honom medan Amanda kokade te. De satte sig vid det stora köksbordet. Till en början bara satt de där, men efter ett tag började de prata. Det visade sig att hon bode bara några hundra meter därifrån och att han alltid var välkommen hem till henne.
Klockan gick och de satt och pratade hela natten. Flera muggar te gick åt.
På morgonen tog de bussen till skolan. De som hade slagit ner Emil dagen innan var stöddigare än vanligt, men när de började kaxa sig lite väl mycket kunde han ignorera dom, och fortsätta prata med Amanda.

I Emils hörn var de nu två. Två som blev ignorerade. Två som var utstötta. Men det gjorde ingenting. för de hade varandra.


Nåå.. min skrivarteknik suger, jotack jag vet. Men det kändes bara rätt. Det var fingrarna som rörde sig på tangentbordet, jag vet inte riktigt hur mycket hjärnan var med och medverkade. Men den kan få lite beröm den också.

Fly tillbaka till när man var fem.

Sprina sin väg, aldrig komma hem.

Inse att du egentlgein aldrig förstod.

Att allt bara var feghet och inget mod.

Bita sig i armen tills det går hål.

Bitta lite till, se hur mycket man tål.

Kommer inte vänta på dig.

Från nu handlar allt om mig.

kommer inte följa alla andras klocka.

Kanske inte vill vara någon docka.

Vet inte varför, den kändes rätt.. Och Mel, jag saknar dina sms.. :(

Idag var... Som den var. Spelade Guitar Hero hela morgonen, med sysslingarna. Vill också ha en storebror. Men lillebror är borta till på söndag. Det är något positivt.
Sen så spelade jag och sysslingar Casino. Och jag förlorade alla gånger *stooltisch*
När sysslingar åkt hem så blev det lite dator, möhöö. Och pappa åktetill något ställe för att kolla efter örnar, tror inte han såg någon. Jag och mamma spelade Casino. Jag vet inte vem som vann, antaglgien var det jag. Vi lyssnade även på thåström. *Surprise*
Sen åt jag, pappa och mamma rester från igår. Eller.. jag åt från någon annan dag. men ändå.
Borde masa mig ut och gå. Men päronen skulle tro att jag behöver mentalsjukhus om jag gör det. förresten så ska vi kanske på bio sen. (I'm Not There - om Bob Dylan, ev av pappas favvoartister, som faktskt går att lyssna på..)
Lyssnar på Thåström. Borde fixa fler skivor, men kanske kan låna Det är ni som är de konstiga det är jag som är normal av Hampus, får se. Det är hans bästa, om man ska tro Hampus..
Fick en kasse med kläder också. Dock var det bara en BH, ett par söndriga jeans (som kommer bli halvkorta..), en kjol och kanske en tröja och ett linne som jag gillade..

Påskafton var trevlig, faktsikt. Förmiddagen var lugn, plockade bara undan lite på rummet och duschade.

sen så kom sysslingar opch deras mamma. Jag, sysslingar och lillebror spelade Guitar Hero as hell, småberoende?

Sen kom grannar, vi åt här och så på GH igen. och kollade på Potter Puppet Pals. We like it.

Grannar gick hem och det blev massa Casina och Neger&President. Ehh hej rasist?, nej inte egentlgein, det var itne vi som kom på det. så du kan inte skylla på oss. (Och vi är inte rasister heller.)
Och sen Casino. Och jag ägde, *not*
Sen så skulle alla sova för alla skulle iväg på morgonen och vinka av bror. Inte jag, planet gick 7..
Men jag och syssling kiollade på Hairspray. Och haha den är smör. Särskilt Zac -__- *fatar inte egentlgein varför jag nämner han i min blogg..* *S-K-Ä-M-S*'
Haha skulle egentligen springa ett varv runt huset varje halvimme för att inte smna, men vi lyckades inte för det var kallt ute.
Sen å blev det dator igen, gjorde en jättefin kyckling (klockan var då runt 1 på natten..) i Photoshop, men glömde att spara den xD
Sen så kunde jag inte sova för att det var kallt.. men ädå så kunde jag inte ha täcke på mig, det kändes som om det kvävde mig.. så jaa... men tillslut somnade jag, sen så vaknade jag runt 10 i morse för att alla sncakde utanför mitt rum .-_- hata att bo på nedervåningen ibland.